Imorgon åker min älskling till Mora för att sedan fortsätta ut i världen. Kommer kännas så jävla tomt utan honom. Hans skratt, doft, leende. ALLT känns så mycket jobbigare och segare utan honom. 4 veckor är vi ifrån varandra ungefär. Folk säger men det går fort. Det är inte alls lång tid. Lång tid? 3 dagar känns som en jävla evighet ju, tänk då 3 veckor. Katastrof. Ska passa på att pina mina vänner genom att tvinga de att träffa mig som jag inte hinner med i normala fall. Bebben ligger på halv fart med så nu har jag ju nästan all tid i världen. Fredagen den 4/7 åker jag dock upp till Mora direkt efter jobbet. Längtar sååååå mycket!! Nackdelen är ju bara att hela familjen Österberg kommer vara så in i Nordens bruna. Och jag? Som ett uppstoppat lik. Nåväl, I don't give a fuck.
Men innan han sticker har han fixat allt det här till mig. En mysig kväll väntar, och även en efterrätt. Måste gifta mig med denna mannen alltså! Puss hej