Svartsjuka
Är ni svartsjuka av er??
Jag är en svartsjuk person som kan tänka elaka saker om vissa personer, ibland. Det är inte de att jag inte glädjs åt andra, självklart gör jag de! Speciellt om det går bra för mina nära och kära. Att se vänner och familj kan väl vara något av det bästa?
Nu lät det som jag är värsta bitterfittan, men så är inte alltid fallet.
Svartsjuka kommer in när man själv kanske slitit med en å samma sak under en längre tid, men inte lyckas. Så kommer en annan person och klara samma sak på tex 1 vecka. Där kommer svartsjukan in.
Sen i relationen. Här känner kanske mer folk igen sig.
Svartsjuka kan man nästan hitta i alla förhållanden. Av egna erfarenheter har svartsjuka vart mer tydligt hos en annan att något har fått bryta upp pga det. Idag har jag lärt mig hantera denna "sjukdomen". Man tjänar inget på det mer än bråk. Men det är så jävla svårt att undvika. Har ni några bra tips kanske?
Jag tror det är viktigt att inte göra den andra parten svartsjuk med mening. Hallå, varför ens? Så jävla onödigt och omoget. Man vill ju ändå varandras bästa, förhoppningsvis.
Man det blir ibland att man söker uppmärksamhet hos den andra kan jag tänka.
Även fast svartsjuka är för det mesta negativt så finns den ju där för en anledning. Att man älskar någon. Man är rädd om något. Man är rädd för att förlora hen. Och man vill också att hen är rädd för att förlora dig.
Var rädda mot varandra. Vissa respekt och ödmjukhet. Gläds åt andra, du kommer att lyckas du med!
